En natt som denna
En natt som denna känner jag att jag måste få skriva av mig lite. Trots mina mediciner har jag ingen möjlighet att sova. En stickande ångest rycker tag om mig ibland på nätterna och jag får sådan ångest att jag ibland spyr. En natt som denna är de negativa och deprimerade tankarna på väldigt hög nivå och ångest skriker efter en frihet som jag inte vill ge den. Jag vill aldrig mer behöva utsätta min älskade kille för att hitta mig söndersliten på något sätt. Jag vill inte länge såra honom och jag vill inte att han ska tröttna på mig för att jag aldrig blir frisk.
En natt som denna vill jag bara ligga bredvid den jag älskar mest, men det är svårt när tvångstankarna dunkar högt i huvudet och allt dett skrikande min kropp gör för bli fri från sin ångest gör det inte lättare. En natt som denna är en natt då jag verkligen nu inser att varje steg jag tar, varje andetag jag tar och varje minut jag lever vidare, är för dem, dem jag älskar mest och aldrig skulle vilja såra.
En natt som denna vill jag bara ligga bredvid den jag älskar mest, men det är svårt när tvångstankarna dunkar högt i huvudet och allt dett skrikande min kropp gör för bli fri från sin ångest gör det inte lättare. En natt som denna är en natt då jag verkligen nu inser att varje steg jag tar, varje andetag jag tar och varje minut jag lever vidare, är för dem, dem jag älskar mest och aldrig skulle vilja såra.
Man får försöka göra det bästa av alla situationer, men det blir svårt att hantera allt detta på samma gång, svårt att stå imot mina behov av att skada mig själv. Detta behovet som jag känner, eller detta tvång, blir inte heller bättre när jag är skräckslagen av rädsla för att få panikångest.
