attvarasjuk

Som i rubriken. Texten är kopierad av en av texterna från Umo.se. Den exakta länken är http://www.umo.se/Jag/Tvangssyndrom-OCD/. Umo beskriver många vanliga problem bland ungdomar och kan vara värd att besökas. Bara ett tips och jag tyckte texten var vettig! Även röstningen är utförd av Umo.se

Alla kan ha tvångsliknande tankar och idéer ibland, som att en låt fastnar i huvudet eller att man måste kolla att dörren är låst när man går hemifrån, och det behöver inte vara något problem.

Men det blir ett problem om det påverkar ens om vardagsliv, till exempel om man är väldigt upptagen av sitt tvång, om det tar väldigt mycket tid eller om det gör att man inte kommer iväg till skolan eller jobbet. Om man har tvångssyndrom har man oftast både så kallade tvångstankar och tvångshandlingar, men ibland har man bara tvångstankar. 

Tvångstankar

Tvångstankar kan vara tankar, fantasier och inre bilder som kommer fast man inte vill. De känns obehagliga och kan ge ångest eller äckelkänslor, eller bara vara irriterande. Det kan till exempel handla om smuts, sex, våld, att göra dumma saker mot andra eller annat som man inte vill tänka på och som kan kännas förbjudet.

Att trycka undan de obehagliga bilderna eller tankarna kan funka bra på kort sikt, men efter ett tag kan de komma tillbaka, ännu intensivare. Det är inte konstigt om man då blir orolig eller får ångest och försöker ännu mer att hålla obehaget på avstånd.

Tvångshandlingar

Tvångshandlingar är sånt man känner att man måste göra för att minska känslan av ångest, rädsla eller obehag. Det kan vara att upprepa ett visst ord i tankarna, tvätta händerna ofta för att man oroar sig för smuts och bakterier, sortera saker på ett visst sätt eller kontrollera att till exempel spisen är avstängd fast man redan gjort det flera gånger.

Det man känner att man måste göra blir ofta som ”säkerhetsbeteenden” eller ritualer; man gör det på liknande sätt varje gång och det får stor betydelse. Om man inte gör som man brukar får man ångest och känner sig orolig.

Obehag och ångest

Tvångstankar och tvångshandlingar är svåra att styra. Tankarna kommer fast man inte vill, och det känns som att man måste göra saker även om man kanske är medveten om att det inte är logiskt eller nödvändigt.

Hur mycket tvångstankar man har och hur mycket tid som går åt till olika handlingar kan variera. Det kan vara olika från dag till dag beroende på hur man mår och har det i övrigt, och vara olika i perioder.

Det är inte helt känt vad tvångssyndrom beror på och vad man kan göra åt det. Det finns olika teorier, som inte säger emot varandra. Det kan ha med ens omgivning, livssituation och stress att göra. Man kan ha ärvt en känslighet för att utveckla tvångssyndrom, men man behöver inte få det för att en förälder har det. Och det behöver inte vara på samma sätt som för till exempel ens förälder.

Livet påverkas

Livet begränsas av tvångssyndrom. Tankar och känslor stör och tar energi, och olika handlingar som man gör för att minska ångesten kan ta tid. Det kan till exempel vara att flera timmar av ens dag går åt till att tvätta händerna, att man kommer för sent till skolan eller jobbet, att man inte kan koncentrera sig på det man ska göra eller inte hinner klart eftersom det är viktigt att det blir på ett visst sätt.

Tvångstankar och tvångshandlingar påverkar ofta också personer omkring en, till exempel familjemedlemmar eller kompisar. Man brukar vilja vara alldeles säker på saker och därför vilja att personer omkring en ska lova eller garantera att det blir rätt. Eller så kan det bli bråk för att man måste göra saker på ett visst sätt utan rimliga förklaringar.

Vad kan man göra åt tvångssyndrom?

Det är ett viktigt och bra steg att förstå att de störande tankarna, känslorna och handlingarna är ett problem. Att det har ett namn och att man inte är ensam om att ha det.

Tvångstankar och tvångshandlingar funkar så att ju mer man oroar sig eller försöker undvika tankar och känslor, desto mer kommer de. Ett sätt att minska tvång är därför att möta och stå ut med de känslor av rädsla och ångest som kommer. Om man låter tankar, inre bilder och känslor komma istället för att försöka bli av med dem, kan de så småningom tappa sin laddning. Men det kan vara svårt att klara av det själv, och man kan behöva hjälp att komma till rätta med problemet.

Om tvånget gör att man har mycket ångest eller om det begränsar ens liv mycket, kan man kontakta en ungdomsmottagning eller vårdcentral, skolhälsovården, barn- och ungdomspsykiatrin, BUP (under 18 år) eller en vuxenpsykiatrisk mottagning (över 18 år).

Vilken hjälp man behöver beror på hur ens problem ser ut. En vanlig behandling är terapi som fokuserar på beteendet. Man kan börja med att reda ut vad det är som känns skrämmande, sen kan man stegvis få träna på att utsätta sig för det och på att inte utföra sina tvångshandlingar. Ibland kan man behöva medicin. Ibland behöver man hjälp med något mer, till exempel om man samtidigt har depression.

De flesta som tar hjälp för tvångssyndrom lyckas med tiden bli bättre.